Stoppa tvångsutvisningar

Idag (18/1-2011) fick jag som medlem i organisationen Amnesty detta mail i min inbox.

I morgon kommer Sverige enligt trovärdiga källor att utvisa minst 14 irakier med tvång. Utvisningen strider mot FN:s flyktingorgan, UNHCR:s rekommendationer att inte skicka tillbaka asylsökande till de regioner i Irak där säkerhetsläget är särskilt allvarligt.

Amnesty International kräver att Sverige stoppar alla utvisningar till de irakiska provinserna, Ninewa (Mosul), Kirkuk, Diyala, Salah al- Din och Bagdad, samt andra farliga områden som delar av Al Anbarprovinsen.

Vi vänder oss nu till migrationsminister, Tobias Billström, och till Migrationsverkets generaldirektör, Dan Eliasson, med en direkt uppmaning att stoppa utvisningarna i morgon.

Vi behöver din hjälp.


Som antirasist tycker jag självklart att det är ohumant att skicka tillbaks de som kommer hit för att söka skydd. Jag tänker att i detta fall borde Sverigedemokraterna, om de nu inte är rasister, hålla med mig. De skriver i sina program och går ut i media att vi måste hjälpa de som kommer hit och ”faktiskt” behöver hjälp och skydd på riktigt. Så här, Jimmie Åkesson, jag vill nu se att du tar upp striden för de 14 irakier som ska tvingas tillbaks till de ostabila och farliga områdena de en gång flydde ifrån. Där har ni några ni kan hjälpa och som enligt ert eget partiprogram borde få stanna i Sverige.

Nu tror jag inte att Åkesson eller hans parti kamrater kommer lyfta ett finger för att protestera mot detta beslut. Vilket är sorgligt, men inte oväntat. Det är tråkigt att se att ett land som Sverige med alla möjligheter väljer bort människors bästa och direkt utsätter dem för fara. Dessa 14 irakier som utvisas hade haft en chans att starta ett nytt liv i Sverige. Kunde ha skaffat sig jobb och familj här. Hjälpt oss bygga vår välfärd och vårt mångfaldssamhälle. Men nu är det svårt att se vad de egentligen får för chanser till ett liv med någon typ av standard till att känna sig trygga.

Vi behöver inte vara ett kallt land, vi kan välja att hjälpa varandra.

/Christian

Är antirasism mer än bara antirasism?

Ungdom mot rasism är precis som de låter, en organisation i kampen mot den rasismen som präglar vårt samhälle. Jämställdhet mellan alla kulturella grupper, så långt är det lätt att hänga med. Vi jobbar för tror på ett samhälle byggt på mångfald. Men är det bara den kulturella mångfalden som är viktig att bevara och kämpa för?

Som antirasism ser jag inte bara mitt ansvar i rasismen, utan även som förespråkare för samhälle där man inte ser skillnad på yttre betingelser. Jämställdheten mellan män och kvinnor är något som ingår i mitt jobb för ett tryggare och starkare samhälle. Det är lika viktigt som att jobba mot rasismen.

Precis likadant med sexuell läggning, att bli behandlad efter vem man är och ha samma möjligheter oberoende vem man väljer att ligga med. Även om Sverige kommigt lånt i den utvecklingen gentemot andra länder är ändå svårt att komma ut med en utvikande läggning. Vill vi ha ett tryggt samhälle där alla accepterar måste vi också jobba för mångfalden inom kärleks värden.

Förra året gick jag i nationaldags demonstrationen ungdom mot rasism ordnade för att säga nej till att främlingsfientliga fronterna försökte ta våra svenska symboler. Jag gick även i Pride paraden under banderollen ”Inga rasister på våra gator, fyll dom i stället med bögar och flator”, vilket var ett självklart event att ställa upp i. Nu är de knappt två månade kvar och vi UMR:are i Stockholms området har redat börjat planera vårt deltagande på den internationella kvinnodagen den 8 mars.

Antirasism är mer än att bara jobba mot rasismen, utan vi i Sveriges största antirasistiska ungdoms organisation jobbar mot all den inskränkthet och otolerans som vi finner i vårt samhälle. Vi vill ha jämställdhet oberoende av tro, kön, religion, sexuelläggning eller hudfärg.

/Christian