Stormaktsiden och Svenska Motståndsrörelsen

Varje år kan man läsa om hur nynazister från Svenska Motståndsrörelsen hyllar Karl XII i Stockholm den 28 november. Det är ofta ca 70 stycken gaphalsar på plats som skanderar välkända paroller så som ”Hell seger” och ”vit revolution – utan pardon”. Det här är ett vanligt fenomen. De flesta ”patrioter” i vårt avlånga land tenderar att drömma sig tillbaka. Till fornstora dar, och vår stormaktstid - Sveriges tid i rampljuset. Men det gör inte jag.

När jag tänker på stormaktstiden så ser jag framför mig ett kaos. Rök, eld, skrikande barn och gråtande föräldrar. Jag kanske har sett för mycket filmer eller läst för mycket böcker om ”den ryska vintern”, men Sverige hade hur som helst valt att expandera militärt och alldeles, alldeles för fort för befolkningens bästa. Jag är för nationens bästa, men inte så pass mycket så att nationens ekonomi och maktställning går före tiotusentals människoliv. Att kallas till militärtjänst under den här tiden kunde likställas med en dödsdom, var tredje man dog. Jag skulle aldrig kunna vara stolt när jag ser tillbaka på vad Sverige gjorde under stormaktstiden för jag tycker att vi var alltför brutala.

I bondesamhällena svalt människorna ihjäl, kvinnorna fick alldeles för tunga arbetsbördor och de enda som fick det bättre var de adliga kvinnorna. Adeln fick nämligen mer makt under Gustav Adolfs tid fram till Karls X och Karl den XI. Det värsta med kriget var att Sveriges handlande var så girigt. Allt skulle gå så fort, men egentligen så förlorade nog Sverige på att de styrande var så makthungriga. De fick aldrig nog utan ville ha mer och mer och mer. Trots att Sverige inte hade tillräcklig ekonomi för att kriga, fortsatte krigandet. Karl XII föll på grund av sin hybris precis som Napoleon, Hitler och Alexander den store.


Det värsta är att målet med den svenska staten på den här tiden var att bli en krigarstat. I en tid då andra europeiska länder var svaga militärt var det inte mer än rätt att Sverige tog chansen att visa vad vi går för, men jag tror det blev ganska fel. Som jag har förstått det var folket, bönderna och de som inte var av adlig börd väldigt utsatta ekonomiskt. Nästan alla resurser gick åt till kriget, folket led. När kungen inte hade pengar så sålde han mark till adeln eller krävde mer skatt.

Folket var sargat och kungen hade antagligen för mycket högmod. Eller kungarna, och en drottning. Anledningen till att vi lyckades expandera så framgångsrikt militärt var för att vi kontrollerade handeln och hade ett bra geografiskt läge. Vi låg nära Östersjön. Adeln var taggade på att starta ett krig och såg krigande som ett arbete. De hade egna vinstintressen och såg därför en gyllene chans att vinna makt och mark. Redan här så är Sverige lite väl ambitiöst, tycker jag. Varför inte ta det lite piano och bygga upp en stadig ekonomi och ett stabilt försvar först. Hursomhelst, Sverige tryckte undan andra länder såsom Polen och Ryssland och började kontrollera handeln.

Hemma i Sverige fruktade bönderna att bli livegna, dvs helt frihetsberövade, för det var något som hade hänt sådana av samma klass på andra sidan Östersjön. Det är antagligen de svaga som får ta smällen om ett land ska vara framgångsrikt. Men det är lite socialistiskt sagt också - målet är ju att folket ska hänga med i utvecklingen. En stor mängd människor sliter hårt och en liten grupp som delegerar är inte bra. Det är inte demokratiskt alls. Och på tal om demokrati så existerade knappt våra grundläggande mänskliga rättigheter på den tiden. Jag tycker att de mänskliga rättigheterna är en viktig avgörande del när jag ska avgöra om jag tycker en historisk period var idealisk eller inte. Låt oss ta ett exempel, religionsfriheten. Den katolska kyrkan var hårt kritiserad av staten och endast kristendomen fick utövas. Drottning Kristina tros ju ha lämnat Sverige i hemlighet för Rom enbart för att studera katolicismen. Ett annat exempel på hur Sverige var odemokratiskt är att samerna var väldigt förtryckta. Staten kontrollerade det mesta av vad samerna gjorde. Staten tog också ut skatt när Sverige skulle växa, trots att inte samerna alls tjänade något på det. Dem fick såklart heller inte utöva sin religion utan straffades om de gjorde något avvikande inom sin religion kunde dem ”straffas med spöstraff eller tvingas att själv bestiga bålet.”

Sverige ville ha pengar, andra länders pengar. För att få andra länders pengar tog Sverige kontroll över tullar och floder runt om i Europa och strävade efter att få monopol på Östersjön.
Sverige sög ut andra länder för sin egen vinning, helt enkelt. Sveriges regenter var aggressiva i sina ledarstilar och får mig att tänka på ”survival of the fittest”.

Det var klart att det inte var bra att svenskarna saknade medborgerliga rättigheter som man skulle kalla det idag, men vi får inte glömma att det knappast var bättre på något annat ställe. Det var först på 1900-talet som man började dömas mot brott i krig. Idéerna hade knappt börjat födas på den tiden.


Under åren

Det militära: Sverige gick först till öst för att sedan gå mot Tyskland med Danmark och slog ut Danmark dör Sverige och Danmark var konkurrenter både politiskt och militärt. De vann det mesta fram till att de kom till Ryssland. Där brann ryssarna upp Moskva och svenska soldater klarade inte den ryska vintern utan frös ihjäl.

Agnes Hedberg

Etiketter: , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida