Högerpopulism - en svår fråga, men knappast omöjlig.

I december 2009 publicerade Bertelsmannstiftelsen en rad olika strategier för hur man kan motverka och bekämpa högerpopulister på parlamentarisk och icke vålds baserad nivå. Med inspiration från ”Strategies for combating right-wing extremism in Europe” som rapporten kallades, och från den demokratiska tidskriften EXPO kommer här en sammanfattning av de fem tydligaste och kanske viktigaste metoderna för att hindra högerpopulistiska partiers tillväxt.

Det som skiljer högerpopulister från högerextremister är öppenheten i sin främlingsfientliga politik och tillämpningen av parlamentarisk demokrati.
Ett högerextremistiskt parti går direkt ut med vad de tycker, till exempel svenskarnas parti smyger inte med att de vill stoppa mångkulturen och bryta ner den parlamentariska demokratin. Svenskarnas parti är relativt lätta att möta i det här fallet eftersom vi kan visa på att de demokratiska, de mångkulturella och de mer jämställda konstitutionerna har fungerat bättre. Populisterna är svårare eftersom de på sätt och vis döljer sin agenda. De visar upp en mer politisk korrekt attityd och imiterar de mer demokratiska partiernas liberala inställning men är på långsikt, eller på kort i många frågor, inte alls långt ifrån de högerextremistiska. Det är därför viktigt att veta hur man kan bemöta och kämpa mot de främlingsfientliga partierna som försöker baka in sin rasism i parlamentarisk demokrati.

1. Rasismen är problemet.

När rasistisk retorik kommer från högerpopulisten, där man kritiserar invandringen är det viktigt att motståndspartierna eller de mer demokratiska alternativen tar avstånd. Idag har Sveriges etablerade riksdagspartier i stor utsträckning influerats av denna främlingsfientliga retorik, vi talar idag om den misslyckade integrationen och invandringen, men vi glömmer att det är rasismen som är problemet.
Som ansvarig politiker måste man vara noga med att lyfta fram det konkreta problemet och anledningen till detta. Problemet är segration och anledningen är rasismen.
Kan man få ut detta till väljarna och folket betyder det att de högerpopulistiska partierna kommer få svårare att gå emot till exempel invandringen, då de själva var med och skapade själva problematiken i frågan.

2. Låt inte rasisterna föra debatten, ta kontrollen.

Idag förs invandrings och mångkulturfrågor i media nästan enbart av högerpopulistiska partier och då är det inte heller konstigt att de framställs som de partierna med den rätta lösningen. Här måste de demokratiska partierna ta kontrollen i frågan. Låt inte högerpopulister styra frågan om mångkultur utan gör det själv, ta kontrollen och visa på hur vi ska arbeta med mångkultur och hur det utvecklar samhället vi lever i. De högerextrema ska aldrig få vara ensam på att föra frågan om invandring. Åter igen, ta kontrollen och för frågan, höj fördelarna och hur vi tjänar på invandring. De högerpopulistiska partierna ska inte kontrollera den politiska agendan och framstå som det ända alternativet i sakfrågor, ta kontrollen och visa motstånd.

3. Diskriminering ska leda till konsekvens.

I Sverige idag har vi lagar mot diskriminering, dock är vi långt ifrån det samhälle där alla är öppna och välkomna. Eftersom Sverige är ett demokratiskt land ska man inte få diskriminera eller behandla någon som en ”icke” jämvärdig person på en arbetsplats, och då i synnerhet, inte i riksdagen eller i de parlamentariska finrummen. All typ av diskriminering eller kränkning ska leda direkt till konsekvens och helst utestängas ur dess sammanhang. Detta är inte för att jaga och sätta ditt folk, utan för att värna om den demokrati och mångfald vi idag har i Sverige.
Det är inte demokrati eller att stå för mänskliga rättigheter att utöva någon typ av diskriminering och därav, då det dessutom är olagligt, bör man utestängas från det sammanhang man diskriminerar i.

4. Utbildning och kunskap.

Man ser sällan att personer i olika myndigheter i samma utsträckning speglar den mångfald vi har bland befolkningen. Därför behövs utbildningar och kurser där de personerna kan få kunskap och på så sätt bli mer medvetna om diskriminering och rasism samt hur det kan drabba en person, eller på lång sikt hela samhället.

5. Enighet mot rasism

Riksdagspartierna, myndigheter, fack, kommuner, fältarbetare o.s.v måste stå enat mot rasism och diskriminering och här är det viktigt att samarbeta. Inte på det sättet att vi ska klumpa ihop alla partier, utan genom att alla ska ta avstånd, vilket riksdagspartierna idag har sagt att de ska göra, från främlingsfientliga partier på sina egna grunder. Dock så bör det finnas en enighet mot rasismen och en stark samverkan mellan olika institutioner. Fler diksirmineringsbyråer skulle till exempel kunna startas för att ta emot diskriminerings anmälningar och vara experter på information och råd när det behövs snabbt agerande mot främlingsfientliga yttranden.

/Christian Gjerstad

3 kommentarer:

Blogger Roger Svensson sa...

Samma gamla unkna socialistdravel i ny språkdräkt, men nu är ”mångkultur” och inte ”klasskamp” som gäller. Har grävt i arkiven och hittat förlagan från 1968:

"I december 1968 publicerade Karl Marx stiftelsen en rad olika strategier för hur man kan motverka och bekämpa högerpopulister på parlamentarisk och icke vålds baserad nivå. Med inspiration från ”Strategies for combating capitalism in Europe” som rapporten kallades, och från den socialistiska tidskriften REVOLUTION kommer här en sammanfattning av de fem tydligaste och kanske viktigaste metoderna för att hindra högerpopulistiska partiers tillväxt.

Det som skiljer högerpopulister från högerextremister är öppenheten i sin kapitalistiska politik och tillämpningen av folkdemokrati.
Ett högerextremistiskt parti går direkt ut med vad de tycker, till exempel liberala partier smyger inte med att de vill stoppa socialismen och bryta ner klassgemenskapen. Liberala partier är relativt lätta att möta i det här fallet eftersom vi kan visa på att de folkdemokratiska, de arbetskooperativa och de mer socialistiska konstitutionerna har fungerat bättre. Populisterna är svårare eftersom de på sätt och vis döljer sin agenda. De visar upp en mer arbetarvänlig attityd och imiterar de mer socialistiska partiernas inställning men är på långsikt, eller på kort i många frågor, inte alls långt ifrån de högerextremistiska. Det är därför viktigt att veta hur man kan bemöta och kämpa mot de arbetarfientliga partierna som försöker baka in sin kapitalism i folkdemokrati.

1. Kapitalismen är problemet.

När kapitalistisk retorik kommer från högerpopulisten, där man kritiserar socialismen är det viktigt att motståndspartierna eller de mer socialistiska alternativen tar avstånd. Idag har Sveriges etablerade riksdagspartier i stor utsträckning influerats av denna arbetarfientliga retorik, vi talar idag om den misslyckade ekonomin och arbetslösheten, men vi glömmer att det är kapitalismen som är problemet.
Som ansvarig politiker måste man vara noga med att lyfta fram det konkreta problemet och anledningen till detta. Problemet är utsugning av arbetare och anledningen är kapitalismen.
Kan man få ut detta till väljarna och folket betyder det att de högerpopulistiska partierna kommer få svårare att gå emot till socialismen, då de själva var med och skapade själva problematiken i frågan.

2. Låt inte kapitalisterna föra debatten, ta kontrollen.

Idag förs ekonomi och arbetsmarknadsfrågor i media nästan enbart av högerpopulistiska partier och då är det inte heller konstigt att de framställs som de partierna med den rätta lösningen. Här måste de socialistiska partierna ta kontrollen i frågan. Låt inte högerpopulister styra frågan om arbetsmarknaden utan gör det själv, ta kontrollen och visa på hur vi ska arbeta med socialismen och hur det utvecklar samhället vi lever i. De högerextrema ska aldrig få vara ensam på att föra frågan om ekonomin. Åter igen, ta kontrollen och för frågan, höj fördelarna och hur vi tjänar på socialismen. De högerpopulistiska partierna ska inte kontrollera den politiska agendan och framstå som det ända alternativet i sakfrågor, ta kontrollen och visa motstånd. ...

19 juni 2010 23:41  
Blogger Roger Svensson sa...

...
3. Utsugning ska leda till konsekvens.

I Sverige idag har vi lagar mot utsugning av arbetare, dock är vi långt ifrån det klasslösa samhället där alla är öppna och välkomna. I ett socialistisk Sverige ska man inte få utsuga eller behandla någon arbetare som en ”icke” jämvärdig person på en arbetsplats, och då i synnerhet, inte i riksdagen eller i de parlamentariska finrummen. All typ av utsugning eller kränkning av arbetare ska leda direkt till konsekvens och helst utestängas ur dess sammanhang. Detta är inte för att jaga och sätta ditt folk, utan för att värna om den socialism och klassgemenskap vi vill ha i Sverige.
Det är inte socialism eller att stå för arbetares rättigheter att utöva någon typ av utsugning och därav, då det dessutom är olagligt, bör man utestängas från det sammanhang man diskriminerar i.

4. Utbildning och kunskap.

Man ser sällan att personer i olika myndigheter har arbetarklassbakgrund. Därför behövs utbildningar och kurser där de personerna kan få kunskap och på så sätt bli mer medvetna om utsugning och kapitalism samt hur det kan drabba en person, eller på lång sikt hela samhället.

5. Enighet mot kapitalism

De socialistiska partierna, fack, progressiva studenter, autonoma o.s.v måste stå enat mot kapitalismen och utsugning och här är det viktigt att samarbeta. Inte på det sättet att vi ska klumpa ihop alla partier, utan genom att alla ska ta avstånd, vilket de socialistiska partierna idag har sagt att de ska göra, från arbetarfientliga partier på sina egna grunder. Dock så bör det finnas en enighet mot kapitalism och en stark samverkan mellan olika grupper. Fler fackföreningar skulle till exempel kunna startas för att ta emot anmälningar om exploatering och vara experter på information och råd när det behövs snabbt agerande mot arbetarfientliga yttranden."

19 juni 2010 23:43  
Anonymous Åke Nygren sa...

Roger; vart har du hittat de här texterna? Och i vilken tidning publicerades detta 1968? Det är väl annars ett vanligt sätt för nazister att bemöta oliktänkande; att kalla dom för kommunister och socialister. Så gjorde man mig veterligen redan på Hitlers tid, så där knep du allt en nazipoäng.

21 juni 2010 17:38  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida